Årets
Ölandsresa blev ytterligare en i den långa raden av lyckade
resor. När vi var där i oktober sträckte de vitkindade gässen
åt söder och nu i mitten av maj hördes åter deras välbekanta
skällande läte från skyarna, fast nu var de på väg åt norr.
På söndagen passerade flera stora flockar över södra udden.
Lördagen
ägnades åt besök på de klassiska lokalerna norrut på ön. Vi
satt en stund på ett för dagen tomt Stora Rör innan vi åkte
vidare till Kapelludden med dess rödspovar, kärrsnäppor och
skärfläckor, bland mycket annat. Petgärde Träsk blev nästa
anhalt där pungmesarna blev den stora behållningen. Efter
Petgärde bar det iväg till Knisa Mosse där minst fem olika
ängshökar stod för en blixtrande uppvisning. Även Södviken
fick besök, men den var lika svår att få grepp om som för
trettio år sedan när jag var där förra gången. På grund av
diverse förvirring letade hr reseledaren efter Lilla Horns
löväng på fel ställe men det redde ut sej efter en heroisk
insats från en styck ortsbefolkning. Halsbandsflugsnapparna var i
gott slag och vi såg flera stycken. Via Stenhusa bod och
intagande av middag kom vi till Bejershamn som bjöd på många
mosnäppor samt en myrsnäppa och resans enda mindre strandpipare.
Söndagsmorgonen
startade med ett besök vid Eckelsudde där en stationär
tuvsnäppa besågs. En hel del andra rastande vadare samt en
utsträckande glada förgyllde besöket. Södra udden var det som
gällde därefter. Mycket folk som vanligt och en hel del fåglar
att titta på även om det var fåtaligt med sträckande
sjöfåglar. Artlistan utökades med ytterligare några vadararter
såsom roskarl, småsnäppa, sandlöpare, myrspov och kustpipare.
Bland några ejdrar låg en alförädarhona och sov.
Någon resedeltagare hade turen att få se en rastande blåhake.
Bland
flera möjliga aktiviteter valde vi sedan att gå utmed Karl den
tiondes mur ner mot havet för att sedan vika in i norra lunden
och komma upp vid vandrarhemmet. Det gick nästan bra – det var
hopplöst att hitta den rätta stigen varför ren terränggång
blev nödvändig innan vi kon rätt. En kornknarr fanns utmed
vägen ner samt ytterligare en blåhake och dessutom en göktyta.
Därefter
var det dags för middag i kvarnen i Grönhögen innan det blev
till att åka hem.
Resan
bjöd på etthundratjugo arter och en massa fina upplevelser samt
att resedeltagarna verkligen bjöd på sig själva.
Åke
|