NOTISER AUGUSTI 2006



Vänersborgsviken den 26 augusti

Detta var väl inte ett av de mera minnesvärda arrangemangen. Sträcket genom Vänersborgsviken var nära nog obefintligt med undantag för en något tiotal smålommar som passerade förbi med långa mellanrum. Inte heller skären utanför bjöd på några rastande vadare eller annat av värde. Uppmärksamhet rönte därför de många födosökande tättingar som höll till i tallskogen runt det nya tornet som ligger precis vid brofästet på Dalslandssidan, Mycket strategiskt placerat. Bland olika sångare och mesar fanns två tofsmesar nära och fint nästan rakt under oss. Denna barrskogsmes ses inte så ofta numera.
Därefter åkte vi till Dettern som var lika svåråtkomlig som vanligt. Vi åkte ut på Vänersnäs och hittade en mycket vacker plats mitt emot Såtenäs. En härlig fikaplats och en mycket stor flock skäggdoppingar som låg ute på fjärden. Lite roliga insekter i form av en storfläckig pärlemorfjäril och en gulröd bladbock Den förra är en kustart som var ny för de flesta. Dessa sågs tack vare de goda kunskaper som Per Olof Bengtsson och Anita Persson har i ämnet fjärilar. Vad beträffar fåglarna var inte platsen vad vi sökte så vi åkte till Detterstorp längst i söder. Där fanns en del vadare i form av ett tjugotal kärrsnäppor och några strandpipare, bland annat en mycket sen mindre strandpipare. Berättigad uppmärksamhet rönte en gammal myrspov som gick och spretade i strandkanten. Innan vi äntrade bilarna för hemfärd upptäcktes en bivråk mot bergskanten och strax därefter en röd glada som fick bilda punkt för resan som hade lockat nio deltagare.

/Åke

Vadarresan till Halland den 13 augusti



© Kent-Ove Hvass
 Resedeltagarna i det numera vanligen kombinerade arrangemanget mellan våra klubbar.


 © Kent-Ove Hvass
En av flera pilgrimsfalkar som sågs på resan
 

Detta är en resa som vi har haft varje år så länge någon kan minnas. Resultatet växlar förstås, ibland blir det en riktig topp medan andra år är mer medelmåttiga. Den här gången fanns i stort sett inga vadare att titta på, i varje fall inte några arktiska småvadare och det är ju dem vi åker för att titta på eftersom vi inte har några här hos oss. I Morups Tånge fanns inte en enda småvadare och det var samma överallt där vi var.
Men det fanns ju annat. Till exempel uppgick många av de större vadarna, såsom gluttsnäppor och svartsnäppor förmodligen till flera hundra. Många av deltagarna fick se vattenrallarna vid vassgömslena och samtidigt möjlighet att titta på skäggmesarna som höll till i bladvassen. Och så var det ju pilgrimsfalkarna. Det var kanske var så många som fyra stycken som vi såg här och var utmed kusten. Vi fick se ett par av dem jaga och det är ju alltid en uppvisning av högsta klass.
Resan var bra, sviker det ena blir det oftast något annat i stället. Det är det som är själva tjusningen med fågelskåderiet. Vi var tolv resenären som fick ihop ett sjuttiotal arter.
Resan var samarrangerad med våra vänner i Skövde Fågelklubb.

/Åke