|
Mer om
domherrarna
Foto: Jan
Johansson
Redan i höstas uppmärksammade många att en del av
domherrarna lockade annorlunda än den välkända mjuka
visslingen, lätet beskrevs som hur en liten
leksakstrumpet låter. Fortfarande i februari kan
detta läte höras från en del domherrar och man har
spekulerat i varifrån de kommer och svaret får vi
förmodligen vad det lider. Domherren är en känd
långvandrare liksom korsnäbbarna och siskorna med
flera. Sålunda har finska domherrar återfunnits så
långt österut som 235 mil från märkplatsen.
Utbredningsområdet är mycket stort och sträcker sig
från Atlantkusten till Stillahavskusten. Inom detta
stora område finns ett flertal raser beskrivna man
av naturliga skäl är raserna i den västra delen av
området bäst kända.
Finns det då några skillnader i dräkten som kan vara
till vägledning? Lars
Svensson skriver i sin ringmärkarhandbok att ”en del
östasiatiska raser har lite vitt eller ljust grått
på den svarta yttre stjärtpennan” (fritt översatt )
En domherre med denna karaktär har fångats vid
Hornborgasjöns Fältstations märkplats och dessutom
ytterligare någon vid andra fågelstationer. Det är
således fullt möjligt att dessa domherrar med
avvikande läte kommer någonstans från
gränstrakterna mot Kina eller i varje fall långt
österifrån. Vi får se vad som sägs när mer data
kommer fram.
Åke
skrev |