NOTISER FEBRUARI  2005


Mer om domherrarna


Foto: Jan Johansson

Redan i höstas uppmärksammade många att en del av domherrarna lockade annorlunda än den välkända mjuka visslingen, lätet beskrevs som hur en liten leksakstrumpet låter. Fortfarande i februari kan detta läte höras från en del domherrar och man har spekulerat i varifrån de kommer och svaret får vi förmodligen vad det lider. Domherren är en känd långvandrare liksom korsnäbbarna och siskorna med flera. Sålunda har finska domherrar återfunnits så långt österut som 235 mil från märkplatsen. Utbredningsområdet är mycket stort och sträcker sig från Atlantkusten till Stillahavskusten. Inom detta stora område finns ett flertal raser beskrivna man av naturliga skäl är raserna i den västra delen av området bäst kända.
Finns det då några skillnader i dräkten som kan vara till vägledning? Lars
Svensson skriver i sin ringmärkarhandbok att ”en del östasiatiska raser har lite vitt eller ljust grått på den svarta yttre stjärtpennan” (fritt översatt ) En domherre med denna karaktär har fångats vid Hornborgasjöns Fältstations märkplats och dessutom ytterligare någon vid andra fågelstationer. Det är således fullt möjligt att dessa domherrar med avvikande läte kommer någonstans från gränstrakterna mot Kina eller i varje fall långt österifrån. Vi får se vad som sägs när mer data kommer fram.

Åke skrev