HYBRIDGÄSS
Torbjörn Skogedal har tagit
nedanstående bild och skriver:
Bilden visar vad som kan förmodas
vara en kull hybridgäss mellan grågås och kanadagås. Dock
brukar den hybriden ha klart rosa näbb och rosa ben. De här
har grönaktiga till nästan rent gula ben samt lite
varierande näbbfärg. Dessutom viss variation i övrig
teckning.
Bilden är tagen nedanför Bjurums kyrka 2016-02-27.
©Torbjörn
Skogedal
Fin Skåneresa (som vanligt)
Elva deltagare var
vi denna gång som äntrade minibussarna och for i väg söder
ut. Som vanligt åkte våra klubbar tillsammans - för vilken
gång i ordningen har vi för länge sedan förlorat räkningen
över. Resorna är olika; denna gång startade det med
kornsparvarna ner vid Kåseberga på lördag morgon och slutade
med en ensam havssula som i sakta mak drog norrut över
Hallands Väderö och då hade det hunnit med att bli sen
söndag eftermiddag. Våra resor kan delas i två delar. Den
ena handlar om en resrutt som går via täta nerslag utmed
östkusten där givna inslag är Simrishamn, Äspet vid Åhus
samt Tosteberga längst upp mot Blekingekanten. Det brukar
även resultera i en hel del pyssel med trutarna i hamnarna.
Inte lätt för oss inlandsskådare! Det lyckades emellertid
väl, se artlistan!
Dag två brukar börja i Fyledalen och sedan svepa upp mot
Skälderviken i nordväst. Den här andra dagen brukar vi även
hålla noga reda på vad det finns för gyllene pärlor för
dagen att titta på i Skåneland. Sålunda startade vi dag två
hos en hökuggla vid Ilstorp nära Sjöbo. En otrolig lycka,
den satt bara där och väntade på oss ett par meter över
backen. Hade det fortfarande handlat om film hade Kodak
gjort stora affärer. Vi hade även en stäppörn att titta
efter, den har funnits hela vintern vid Gärdslöv nära
Skurup. När vi stannade vid Gärdslövs kyrka satt den där på
en stolpe precis som om den väntade på att vi skulle komma
och den hade ingen brådska med att ge sig iväg. Jodå, alla
kunde se det ultimata kännetecknet på en stäppörn; mungipans
länd. Den har den längsta mungipan av alla örnar. Bra att
veta!
Tiden gick och vi hade klara önskemål om storkarna vid
Flyinge så det blev nästa stopp med en kort mellanlandning
vid Vombsjön. Ett femtital storkar fanns på plats vid
Flyinge där det inte bara handlar om ädla springare utan
även om fåglar av ädlaste märke.
Vi drog ut på den vackra Bjärehalvön till en plats som heter
Dagshög. Några hade varit där förut men det är ett ljuvligt
vackert naturreservat nere vid havet så dit kan man med
fördel återvända många gånger. Här finns emellertid en
svartand sedan någon tid, det är en simand och den verkar
vilja vänslas med traktens gräsander. Även svartanden fanns
på plats till de tillrestas förnöjelse. Att det låg några
toppskaravar och dito tobisgrisslor ute på redden gjorde
inte besöket sämre. Så var det dags för resans sista stopp
ute vi Torekov och som sagt - slutpunkten fick en havssula
stå för.
Janne Pettersson
och Åke Abrahamsson ledde det hela och Åke skrev.
ARTLISTA:
Knölsvan, Sångsvan,
Sädgås, Spetsbergsgås, Bläsgås, Grågås, Kanadagås, Vitkindad
gås, Gravand, Bläsand, Snatterand, Kricka, Gräsand, Svartand,
Brunand, Vigg, Bergand, Ejder, Alfågel, Sjöorre, Svärta,
Knipa, Salskrake, Småskrake, Storskrake, Fasan, Storlom,
Smådopping, Skäggdopping, Gråhakedopping, Svarthakedopping, Havssula,
Storskarv,Toppskarv, Gråhäger, Vit stork, Röd
glada, Havsörn, Blå kärrhök, Ormvråk, Fjällvråk, Kungsörn, Stäppörn,
Tornfalk, Sothöna, Större strandpipare, Ljungpipare,
Tofsvipa, Skrattmås, Fiskmås, Gråtrut, Kaspisk trut, Medelhavstrut,
Havstrut, Tobisgrissla, Tamduva, Ringduva, Hökuggla,
Sånglärka, Ängspiplärka, Gärdsmyg, Koltrast, Björktrast,
Kungsfågel, Blåmes, Talgoxe, Nötskrika, Skata, Kaja, Råka,
Kråka, Korp, Stare, Gråsparv, Pilfink, Bofink, Bergfink,
Grönfink, Gråsiska, Domherre, Gulsparv, Kornsparv
Hökugglan vid Ilstorp. Rolf
Andersson har tagit den fina bilden.
©Rolf
Andersson
Annorlunda besökare på
fågelmatningen
För bortåt en
vecka sedan upptäckte vi att fåglarna på fågelmatningen har
konkurrens. Vi har sett att det finns hål marken under
fröautomaten men inte funderat så mycket på det. För några
dagar sedan såg vi att det var något brunt som rörde sig
bland domherrarna - dessutom ganska stort. Råtta var vår
första tanke men sedan såg det inte riktigt likadant ut i
formen. Efter ytterligare studium visar det sig att det är
fet härlig vattensork som samlar frön och bär ner i ett av
deras förråd. Vattensorkar är stora, hanarna kan väga
närmare 3,5 hekto. En stadig bit. De kan vara svarta eller
bruna och här kallas dom för jordråttor men det skall
förstås uttalas på västgötska. En kul pjäs vid
fågelmatningen.
//Åke Ab 160208