Avvikande

Torbjörn Skogedahl har tagit nedanstående bild på en uppseendeväckande blek ungstare.
Bilden tagen vid Fäholmen 22 juni.

©Torbjörn Skogedal

TIO TUSEN!


©Lennart Ljuhs

Jodå, nu har vi gott och väl passerat tio tusen ringmärka tornfalkungar sedan projektet startade i mitten av åttiotalet. Lennart Ljuhs skojfriska bild får illustrera den lyckliga tilldragelsen.
Helge Sundén och jag började detta år den 18 maj och vi kommer att hålla på ett stycke in i juli. De senaste dagarna har vi även haft god hjälp av Tor Leijgård. Stort tack! Som vanligt blir det en omfattande redogörelse på hemsidan framåt hösten.

//Åke 2011-06-22

Resan till Skåne i början av juni
eller
den långa jakten på Odensvalan

Vid niotiden på Kristihimmelsfärdsdagen samlades 13 resedeltagare i Skövde för vidare avfärd mot sydligare nejder. Fyra från Falköping och resterande från Skövde. Eftersom vi gå grund av det faktum att ”Flygarehelgen” låg så sent fick en dag extra så kostade vi på oss att angöra ett par hallandslokaler på nervägen. Färden gick först till Getterön där ytterligare en bil med tre skövdeskådare anslöt.  Här var nog det mest minnesvärda en vattenrall som satt i vassen bara någon meter från stigen. Den var omöjlig att se men den bjöd på hela sin repertoar av grymtanden, skrik och kvidanden. 
Nästa stopp var Halmstads hamnområde.  I ett vassparti fick vi fina obsar på ett par skäggmesar, en kärrsångare sjöng och även här grymtade en vattenrall.  Ett par överflygande prutgäss noterades också.
Vi som kollat ”Svalan” innan resan har ju konstaterat att i Helsingborg  har det sedan några dagar sjungit en sydnäktergal. Detta måste ju kollas och efter lite trixande hittades den berömda fågellokalen på Ragnvallsgatan. Vad som däremot inte hittades var näktergalen så efter ett tag beslutade vi oss för att åka ned till hamnen och titta på det pilgrimsfalkspar som häckar där. Ganska snart hittades bolådan  och en falk som höll på med flyguppvisning mellan silotornen. Bolådan är försedd med webbkamera och snart kunde vi via medhavd utrustning  se ett Hemma-hos-reportage hos familjen Falk. Ännu en teknikens landvinning. Därefter följde ännu ett resultatlöst besök på Ragnvallsgatan. Sydnäktergalen var inte låtvillig, vi gav upp och styrde kosan mot Tollarp där vårt vandrarhem väntade.
Nästa dag tidig uppgång  för likaledes tidig avfärd  till Drakamöllans naturreservat där vi förväntade oss att sommargyllingen skulle hålla flöjtkonsert för oss. Gyllingen var kanske inte riktigt lika morgonpigg som vi tillresta skaraborgare var men innan den/de startade sin konsert  så kunde vi lyssna på sjungande rödstjärt och hoande skogsduva.  När konserten sedan drog igång så hade en av deltagarna den goda smaken att flöjta från toppen av en bok. En knallgul ,flöjtande gylling är mäktigt även på lite avstånd.
Ravlunda skjutfält stod sedan på turlistan. En inte alltför ödesdiger felkörning gjorde att vi i en damm kunde notera en rörhöna, smådopping och gyllingsång från skogskanten.  Vid det egentliga målet, det vill säga de stora öppna hedområdena som sträcker sig ned mot havet fick vi så ett par timmar för egna upptäckter. De små gröna lövgrodorna som vid tidigare besök visat sig vid en liten damm stod dessvärre inte att finna. Ej heller kunde vi få tag på någon höksångare som var en av de arter som vi hoppats på. Desto bättre gick det med den andra ”förhoppningsarten” fältpiplärkan. Minst 2 exemplar sågs på mycket fint avstånd. Vi fick även höra det gråsparvslika locklätet. I törnbuskar och snår noterades gök, hämpling, näktergal, härmsångare, buskskvätta och ett flertal törnskator.  En liten flock om 6 trädlärkor flög bort över heden och längs med strandkanten drog en ängshök förbi. Med jämna mellanrum hördes gyllingen flöjta från den närliggande skogen.
Nästa stopp var vid Furuboda  folkhögskola i vars park ännu en av Skånes specialiteter står att finna, nämligen gulhämplingen.  Flera gula hämplingar sågs och hördes ganska snart bl a med hjälp av ett trevligt skådarpar från Tanum. De hade för övrigt haft en turturduva på gräsmattan utanför sitt vandrarhemsfönster på morgonen. Vi såg dessutom en lärkfalk och några mindre korsnäbbar flög över.
På grund av rådande hetta så lades ett besök på en glassbåt i Åhus in på programmet. Framfusiga gråsparvar, kajor och gräsänder kunde där studeras i minsta detalj.
Fågelreservatet Äspet i Åhus bjöd väl inte på några större märkvärdigheter.  Gravand, större strandpipare och ejder med ungar och några småtärnor som fiskade tappert.
Vid Herkulesdammarna var skräntärna sedd tidigare på dagen men av den sågs nu inte en skymt. Vi fick nöja oss med en fin flock svarttärnor som ivrigt låtande fiskade i de båda dammarna. Vi har dom ju i Hornborgasjön men det var verkligen fint att se dem på så fint avstånd vilket inte minst uppskattades av våra fotografer. Det fanns också uppgifter om pungmes vid Herkulesdammarna och när vi nästan var på väg att ge upp så upptäcktes en fågel och sedan som pricken över i även ett bo i ett av de större träden en bit från dammarna. Boet var kanske inte något mästarbygge men det fyllde uppenbarligen sin funktion eftersom minst två ungar kunde ses i boöppningen när det var dags för matning.
Värmen var nu ganska påtaglig varför kosan ställdes mot havet och närmare bestämt då Tosteberga hamn. På vägen dit gjorde vi ett nedslag vid Viby storkcenter, en gård med en mycket välsorterad gårdsbutik och två storkbon på taket. Varje bo innehöll tre ungar och en vaktande förälder. Precis när vi kom såg vi en stork som var på inflygning. För övrigt väntade vi förgäves på att någon som skulle komma och mata. Lite märkligt är också att vi inte såg någon stork någon annanstans under resan, åtminstone ingen vit.
Vid Tosteberga hamn kunde vi först konstatera att husbilarna numera har en tendens att föröka sig likt Egyptens gräshoppor. ”Dä ä inte lätt å komma ve.”
Skräntärnorna lös även här med sin frånvaro  så vi fick här hålla tillgodo med den kentska varianten. Några kentingar låg och ruvade på en lite ö en bit ut och andra ägnade sig åt fiske. Vi hade då goda möjligheter att höra deras typiska Kilroy-läte.
Tillbaka i Tollarp så intogs en enklare supé på en av byn pizzerior. Efter avslutad måltid så hade Claes A. den goda smaken att läsa ett par dikter av Jönn. Lite äkta falbygdsmål sitter alltid bra speciellt i Skåne.
Nästa morgon, lördag steg vi inte upp riktigt lika tidigt. Första målet var hamnen i Simrishamn där återigen husbilarna flockade sig. Fågelmässigt var det ganska tomt så vi fick ägna oss åt fiskskådning. Ett större stim med för oss okända fiskar kunde ses där ån flyter ut i havet. Speciellt en knepig individ fick vår uppmärksamhet eftersom den ”stod” i 45 graders lutning med  stjärtfenan ovan vattenytan. Simblåsekatarr kanske.
Vi åkte sedan till Hammar för ännu en av Skånes specialiteter, kornsparven. En kornsparv hördes sjunga svagt och efter mycket letande hittades ett ex och så ytterligare en sittandes på ett stängsel.
Vid Kåseberga fikade vi och en del besåg Ales stenar och andra ägnade sig åt att titta på växter på strandsluttningen.
Fyledalen är ju berömd för sina rovfåglar men tyvärr så blev det inte så mycket av den varan.  Många glador naturligtvis och en kungsörn var vad som bjöds.
Vid Näsbyholm fanns ett vägmärke som varnade för fasaner på vägen och det var ju en befogad varning. Fasaner överallt. Torde väl vara ungefär samma princip fisket på Hökensås. Släpp ut dom ena dan och skjut dom nästa.
Förutom alla fasaner så såg vi också  en fantastiskt fin gammal havsörn  och en brun kärrhökhane under oerhörd mobbning av vipföräldrarna uppenbarligen knep en vipunge.
Vi fick nu larm  om vitvingade tärnor vid Sjötorps ängar vid Krankesjön. Be begav oss naturligtvis dit och hittade dom nästan genast sittande på ett par stolpar vid strandkanten. De gav sig sedan ut och flög  och vi hade då goda möjligheter att studera dessa tjusiga tärnor. Besöket vid Silvåkratornet på andra sidan sjön gav inte så mycket, tre svartsnäppor på en revel och en större hackspett.
Vid  Vombs ängar kunde vi göra närstudier på ett par gulärlor och en lärkfalk jagade över våra huvuden.
Sista dagen inleddes med ännu ett besök på den nu så berömda fågellokalen på Ragnvallsgatan i Helsingborg. Sydnäktergalen hade hörts vid niotiden på lördagsmorgonen så därför borde den väl också köra på söndagen. Så var dock inte fallet. Kanske helgade den vilodagen. Några förstulna näktergalsdrillar hördes men alla var nog inte beredda att sätta ett x i den egna listan. Dock finns den med på exkursionslistan.
Vid inre delen av Foteviken på väg ut mot Falsterbo hade sedan ett antal dagar en svart stork hållit till och det var tänkt att exkursionen skulle av slutas med denna celebritet. Först åkte vi till fel sida av viken men efter en del elektronisk guidning så hamnade vi på rätt sida och fick då tämligen omgående se den svarte. Lite värmedaller men ändå en förnämlig observation. Så var då den långa jakten på Odensvalan till ända. Nöjda och belåtna åkte vi ned till Skanör för att tillsammans med badfolk, skärfläckor och småtärnor inta en sista fika.
Överhuvudtaget var vi mycket nöjda med resan. Fint väder och mycket fågel.
Några reflexioner. Inga vita storkar förutom de i bona. Sjungande rödstjärtar nästan överallt. Förvånansvärt lite fågel i de flesta av sjöarna. Skånska skådare är välkomna hit upp och titta på gråhake, svarthake och svarthalsad.
Avslutningsvis vill jag å deltagarna från Falbygdens fågelklubbs vägnar tacka deltagarna från Skövde fågelklubb för mycket trevlig gemenskap under dessa fyra dagar i Skåne.

//Lennart Friggeråker 2011-06-11

Bilder finns här >>