Slut för i år

Lördagen den 10 november hade vår förening den sista utflykten för i år. Vintern kom på fredagen med snöyra och minusgrader, men lagom till lördagsmorgonen hade vinden och snöandet upphört och det hade blivit riktigt behagligt med blå himmel och strålande sol.  Vi gick från Fågeludden till Ytterberg utmed åslandskapet nedanför Vässtorp. Detta är en mycket vacker tur som med fördel kan maximeras om man har två bilar och ställer en i varje ände. I Hornborgasjön fanns fortfarande en mängd änder och vi förundrades över att det var så många snatteränder kvar. Hannarna, som nu fått sommardräkt, lyste som juveler i vintersolen. Salskrakarna var många, det låg småflockar lite varstans i buskarna i Vässtorpsviken.  Och så havsörnarna. Vi såg i varje fall fyra på en gång och det är fullt möjligt att där var ytterligare någon individ. Hornborgasjön är sannerligen, bland mycket annat, havsörnarnas sjö. En fjällvråk, en blå kärrhök och några ormvråkar kompletterade rovfågellistan. Mesarna är få så här års men några ängspiplärkor, gulsparvar och grönfinkar samt ett meståg med trädkrypare och större hackspett i björkskogen lyste upp. Sju deltagere hade mött upp vilket är fullt godkänt i det något bistra vädret.

Åke ledde det hela

Allhelgonafåglar i Västerled

Årets reseprogram i våra fågelklubbar avslutas sedan några år med en utflykt till Getterön och Morups Tånge. En chansartad verksamhet som ibland får ställas in när vädret är för risigt. Årets resa gick dock av stapeln i strålande väder, faktiskt nästan lite småvarmt fram på dagen.
Vi såg sjuttiotvå arter. Jo, du läste rätt. Jag tror faktiskt att detta är det högsta antalet under någon av våra novemberresor som genom tiderna har bjudit på allt från bergtaigasånngare  till grålira.
Åter till helgens resa. I programmet brukar man skriva något i stil med att man kan se berglärka, vinterhämpling och snösparv när man går ut till spetsen på Morups Tånge. Det har vi emellertid nästan aldrig gjort. I år inträffade det och det är ju trevligt när verkligheten överensstämmer med prospektet. Havet bjöd på en del alkor, svärtor, sjöorrar och alfåglar. En smålom låg och guppade ett stycke utanför Glommens Sten. Det var inga stora antal med arterna fanns där. En hel del vadare fanns också kvar och flera av deltagarna tyckte att det var så härligt att höra storspovens vårläte i november. På Getterön fanns ännu fler vadare, mest kärrsnäppor med också några större strandpipare. Rödhake sjöng fint från slånsnåren. Skäggmes sågs ute mot gömslena alltmedan resans pilgrimsfalk – en stor hona – smälte lunchen på en gräsholme. Det var många änder av flera arter ute på de vida vattenytorna.
Hannarna börjar anlägga vårdräkten och skedänder och stjärtänder var riktigt vårfina och bildade små färgklickar i den bleka novembersolen.
Resans nya art för novemberresorna blev toppskarv vilket ligger helt rätt i tiden med tanke på artens moderna uppträdande i västerhavet. Vi blev däremot utan alkekung vilket sällan händer. Det är detta som är gör det så härligt att resa i fågelvärlden – ingen resa är den andra lik. Om det är något som saknas kompenseras det av annat som man inte hade räknat med.

Vi var elva deltagare från våra båda klubbar och som vanligt leddes det hela av Kent-Ove Hvass och Åke Abrahamsson.


Foto: Kent-Ove Hvass