Slut för i år
Lördagen den 10 november hade vår förening den sista
utflykten för i år. Vintern kom på fredagen med snöyra och
minusgrader, men lagom till lördagsmorgonen hade vinden och
snöandet upphört och det hade blivit riktigt behagligt med
blå himmel och strålande sol. Vi gick från Fågeludden till
Ytterberg utmed åslandskapet nedanför Vässtorp. Detta är en
mycket vacker tur som med fördel kan maximeras om man har
två bilar och ställer en i varje ände. I Hornborgasjön fanns
fortfarande en mängd änder och vi förundrades över att det
var så många snatteränder kvar. Hannarna, som nu fått
sommardräkt, lyste som juveler i vintersolen. Salskrakarna
var många, det låg småflockar lite varstans i buskarna i
Vässtorpsviken. Och så havsörnarna. Vi såg i varje fall
fyra på en gång och det är fullt möjligt att där var
ytterligare någon individ. Hornborgasjön är sannerligen,
bland mycket annat, havsörnarnas sjö. En fjällvråk, en blå
kärrhök och några ormvråkar kompletterade rovfågellistan.
Mesarna är få så här års men några ängspiplärkor, gulsparvar
och grönfinkar samt ett meståg med trädkrypare och större
hackspett i björkskogen lyste upp. Sju deltagere hade mött
upp vilket är fullt godkänt i det något bistra vädret.
Åke ledde det hela
Allhelgonafåglar i Västerled
Årets reseprogram i
våra fågelklubbar avslutas sedan några år med en utflykt
till Getterön och Morups Tånge. En chansartad verksamhet som
ibland får ställas in när vädret är för risigt. Årets resa
gick dock av stapeln i strålande väder, faktiskt nästan lite
småvarmt fram på dagen.
Vi såg sjuttiotvå arter. Jo, du läste rätt. Jag tror
faktiskt att detta är det högsta antalet under någon av våra
novemberresor som genom tiderna har bjudit på allt från
bergtaigasånngare till grålira.
Åter till helgens resa. I programmet brukar man skriva något
i stil med att man kan se berglärka, vinterhämpling och
snösparv när man går ut till spetsen på Morups Tånge. Det
har vi emellertid nästan aldrig gjort. I år inträffade det
och det är ju trevligt när verkligheten överensstämmer med
prospektet. Havet bjöd på en del alkor, svärtor, sjöorrar
och alfåglar. En smålom låg och guppade ett stycke utanför
Glommens Sten. Det var inga stora antal med arterna fanns
där. En hel del vadare fanns också kvar och flera av
deltagarna tyckte att det var så härligt att höra
storspovens vårläte i november. På Getterön fanns ännu fler
vadare, mest kärrsnäppor med också några större
strandpipare. Rödhake sjöng fint från slånsnåren. Skäggmes
sågs ute mot gömslena alltmedan resans pilgrimsfalk – en
stor hona – smälte lunchen på en gräsholme. Det var många
änder av flera arter ute på de vida vattenytorna.
Hannarna börjar anlägga vårdräkten och skedänder och
stjärtänder var riktigt vårfina och bildade små färgklickar
i den bleka novembersolen.
Resans nya art för novemberresorna blev toppskarv vilket
ligger helt rätt i tiden med tanke på artens moderna
uppträdande i västerhavet. Vi blev däremot utan alkekung
vilket sällan händer. Det är detta som är gör det så härligt
att resa i fågelvärlden – ingen resa är den andra lik. Om
det är något som saknas kompenseras det av annat som man
inte hade räknat med.
Vi var
elva deltagare från våra båda klubbar och som vanligt leddes
det hela av Kent-Ove Hvass och Åke Abrahamsson.
Foto: Kent-Ove Hvass |