En lång rad med Ölandsresor avbröts
denna höst och vi valde i stället att åka till Blekinges
sydöstra hörn och de välkända fågellokalerna Utlängan
och Torhams Udde. Detta var ett lyckokast och det skulle visa
sig vara ett mycket trevligt område väl värt att besöka.
Lördagen inleddes i gryningen med att vi tog färjan från
fastlandet ut till Utlängan, som är den sydostligaste ön i
Karlskrona skärgård, vilket tar ungefär fyrtio minuter. På
grund av att färjorna går ganska sällan när det inte är
säsong fick vi klara oss med en halvdag men eftersom ön är
ganska stor borde man ägna flera dagar eller en hel vecka åt
härlig fågelskådning. Vi gick ner till sydudden som är den
bästa platsen för att uppleva sjöfågelsträcket och detta
var verkligen fantastiskt. Ejderflock efter ejderflock drog
förbi nära och fint och däremellan flockar med prutgäss
och vitkindade gäss. Stora flockar med bläsänder och
stjärtänder passerade också samt även enstaka svärtor och
sjöorrar, bergänder och viggar. Då och då passerade
enstaka eller små gäng av storlommar. Detta är
fågelskådning av högsta klass samt varken mer eller mindre
än ett enastående skådespel. Man får ta till femsiffriga
tal för att beskriva storleken på ejdersträcket.
Buskmarkerna på ön innehöll mycket av intresse även de.
Kungsfåglar och rödhakar fanns överallt, dessutom en och
annan gransångare och en del korsnäbbar. En sen grå
flugsnappare satt i fyrträdgården på sydudden påminnande
om att vi var på en äkta flyttfågellokal. Fågelskådningen
från färjan gick inte av för hackor den heller, intressanta
andflockar drog förbi medan havsörnar satt som keruber på
någon klipphäll eller i sakta mak förflyttade sig genom
lufthavet. Eftermiddagen ägnade vi åt Torhamns udde och
förnyade studier av ejdersträcket som fortsatte med
oförminskad styrka. Torhamns fågelstation visade sig vara en
utmärkt utsiktspunk för sträckstudier och där höll vi
till större delen av eftermiddagen. Det hindrade inte att vi
sökte igenom omgivningarna ordentligt där det bland annat
fanns flera kustpipare och en flock kärrsnäppor samt några
sena silltrutar. En törnskata höll till i busksnåren där
det även fanns många siskor och kungsfåglar.
När vi kom tillbaka till vår nattkvist fortsatte
ejdersträcket utanför och vi räknade med att mellan femtio
och etthundratusen ejdrar passerade under dagen. Vi hittade
ingen praktejder i ejderflockarna men en sådan hade passerat
medan vi var på väg till Utlängan.
Söndagen bestod av dimma vilket gjorde att vi inte såg
många meter och inte så många fåglar heller. Eftersom det
var den internationella flyttfågeldagen hade Karlskrona
Ornitologiska Klubb flera aktiviteter på udden, bland annat
ringmärkning med förevisning av olika fåglar. Många
förundrade sig över hur små kungsfåglarna är, (man kan
skicka fyra kungsfåglar för lägsta brevportot) och dessutom
förevisades en gräshoppsångare som många hört men få
sett. Kroppsformen, färgen och den kilformade stjärten ger
en annan bild än den man tänker sig hos en ordinär sångare.
Besöket vid ringmärkningen var mycket uppskattat. Även om
vi inte såg så mycket passerade ändå många vitkindade
gäss över våra huvuden och även en del bläsgäss som
avslöjade sig med sitt ljusa kackel. Eftersom dimman inte
visade några tendenser till att lätta bröt vi upp vid
ettiden. Mot kvällen var det emellertid bättre sikt för
efteråt fick vi veta att en prärielöpare hade setts ute på
udden. När vi lastade vårt bagage innan hemfärd såg vi en vacker
skruv med fjällvråkar över våra huvuden, även detta en av
Torhamns specialiteter. Dagssiffror på fler än ettusen
förekommer.
Sammanfattningsvis sågs ett åttiotal arter.
Fjorton personer
i två minibussar hade lyckan att delta i denna utmärkta resa
som var ett samarrangemang mellan Falköpings och Skövdes
Fågelklubbar. Kent Ove Hvass och Åke Abrahamsson ledde det
hela.
Vi bodde hos Sibbaboda stuguthyrning som ligger endast någon
kilometer norr om Torhamn.
Även detta visade sig vara ett fynd och intresserade
besökare rekommenderas att ta sig en titt på deras hemsida
vid behov av boende i området.
Åke skrev
|