Det ringer, det ringer...
En fin flock på c:a 300
sidensvansar kunde på måndagsförmiddagen, den 24/10,
beskådas vid Uppståndelsens kapell i Falköping.
Än så länge finns fortfarande kvar en hel del
bär att mumsa på för dessa oerhört vackra fåglar.
/Mari
Fantastiska siffror!
Lördagens räkning (15 okt) av simfåglar i
Hornborgasjön gav det fantastiska resultatet av 44800
våtmarksfåglar! Vad sägs om 8900 bläsänder, 1030
snatteränder, 3700 krickor, 5700 gräs-änder, 240
stjärtänder, 1550 brunänder och så vidare.
Att se hela sjön fylld till brädden av fåglar är ett
skådespel av yppersta klass! Att åka ut och titta på hela
härligheten är en klockren uppmaning!
Kompletta siffror hittar du på
Hornborgasjöns Fältstations hemsida!
Åke skrev
Rödhuvad dykand i Hornborgasjön
Sedan
ett par veckor finns det en rödhuvad dykand i Hornborgasjön.
Hittills har den legat ihop med en stor mängd brunänder
utanför Fågeludden där den återfanns även på lördagen. Den
är inte lätt att hitta bland alla brunänderna men näbben är
korallröd – det är en gammal hane – och det är ett bra
kännemärke att kolla efter. Ta med en fågelbok att jämföra
mot så går det säkert bra under förutsättning att den är
kvar!
Bilden har Jan Larsson tagit.
Åke skrev
Ölandsresan den 7 – 9 oktober
Denna mycket traditionella resa blev
ytterligare en toppresa att lägga till den långa raden av
toppresor som föreningen har genomfört. Vädret var på topp
med rena sommarförhållanden vilket naturligtvis bidrog på
ett mycket positivt sätt. Tyvärr hinner man inte så
mycket på två dagar men alla gjorde vårt bästa för att få
tiden att räcka till så mycket som möjligt.
Vi fick ihop etthundratolv arter vilket är fullt godkänt.
Det stora numret blev den återupptäckta dvärgspoven. Denna
den första för Sverige och femte i Europa dök upp på Öland
för en månad sedan men har sedan varit borta långa perioder.
Nu blev den återfunnen lagom till en av de stora
skådarhelgerna på Öland. Tyvärr var det inte någon lättsedd
fågel så det blev inte någon riktigt stor skådarupplevelse
för någon. En större eller mindre glimt var väl vad de
flesta fick med sig av dvärgspoven.
På grund av de starka vindarna från sydost var
sjöfågelsträcket gott vilket resulterade i ett par
bredstjärtade labbar på fint håll.
En annan sak som frapperade var de stora mängder vadare som
var kvar på revlarna. Normalt brukar i stort sett allt av
det slaget vara borta när man kommer in i oktober. Skall man
säga något negativt blir det att den korta tiden inte räckte
till att ägna sig åt de kaspiska trutarna och dito
medelhavstrutarna som finns bland de många gråtrutarna vid
denna tid. Man skulle nog göra en resa som endast sysslade
med artbestämning av trutar, detta svåra men mycket
spännande ämne.
Resan hade lockat fjorton deltagare varav tre kom från vår
förening.
Åke skrev
Några av resedeltagarna kollar
sträckande tättingar utanför Södra Lunden.
Bilköerna blir långa när det är
dvärgspov på gång