NOTISER SEPTEMBER 2005

Resan till Hönö den 24 september.

Sex deltagare hade kommit samman när den var dags för avfärd på lördag morgon.
Vinden kom från rätt håll men utan styrka.  Trots uteblivna förhållanden blev det ändå lite fåglar att titta på. Av äkta havsfåglar blev det fyrtiotre havssulor och en tretåig mås. Alkor av tre arter fanns att bese samt en del överträckande lommar. Eftersom det var så få fåglar fanns det gott om tid till att verkligen se hur dessa fåglar ser ut i sina vinterdräkter för det är det som gäller vid den här tiden. Skärpiplärkorna visade sig mycket fint och det fanns mycket stora möjligheter för den som ville att en gång för alla lära sig hur sådana ser ut.
På hemvägen besöktes Torsviken med en mängd bläsänder, skedänder och stjärtänder samt även små och gråhakedoppingar.
Ytterligare en riktigt bra resa i raden av många tidigare.

Åke

Andhybrid

Vid Mössebergs djurpark fanns en konstig andhybrid hela den gångna helgen. Min gissning, som helt bygger på hur fågeln såg ut och betedde sej, är att det är en korsning mellan brudand och bläsand. Kroppen liknar mycket en ung bläsands, som framgår av fotot, men huvudet liknar delvis brudandshonans med sin ljusa haka och vita ögonring. Huvudet har en svag grönaktig metallglans på hjässan – som en brudandshane – och man kan se en grönaktig vingspegel. Stjärten är lång som en brudands.
Vanliga fågelböcker behandlar ju inte korsningar, och det är ofta vanskligt att
bestämma vilka föräldrarna är bara på dräkten. Det är inte alls säkert att en korsning liknar sina föräldrar, utan de kan lika gärna se ut som en tredje art.
Enligt standardverket inom området ankkorsningar, boken "Hybrid Ducks", finns bara ett par uppgifter om brudand x bläsandshybrider. De är dessutom närmare hundra år gamla. Däremot finns ganska många andra korsningar mellan brudand och andra änder registrerade. Förmodligen har den här fågeln kläckts i en fågelpark någonstans i norra Europa, och hamnat vid Mössebergs djurpark nån gång nu i höst. Den har inte varit där tidigare i sommar eller i augusti.

2005-09-27
Jonas Grahn


 

Titta efter nötkråkor!

För något halvår sedan ställdes frågan vart nötkråkorna tagit vägen. Få fåglar är så förknippade med västgötabergen som just nötkråkan eftersom hasselbuskarna är otaliga på sluttningarna och just hasselnötter är livsnödvändiga för nötkråkorna.
I en artikel i senaste numret av Svarthaken beräknar Jonas Grahn att det fanns mellan sjuttiofem och etthundrafemtio par nötkråkor i kommunen vid nittiotalets mitt. Under de tio år som gått förefaller det emellertid som om nötkråkorna gått tillbaka kraftigt; det inte längre någon lättsedd fågel runt våra berg. Detta kan bero på olika saker – en möjlighet är att hasseln har haft några dåliga år och att läget kommer att förbättras efterhand som hasselbuskarna åter dignar av nötter.
Observationerna är utomordentligt få, själv har jag sett nötkråka två gånger i kommunen hittills under 2005, detta trots ett idogt letande. Sven Olof Green har letat ännu mer idogt och han har inte lyckats hitta någon enda nötkråka så här långt.
Det finns tre tillfällen under året när nötkråkorna är lättare att se än annars och då gäller det att passa på. Först och främst är det nu när trafiken är tät mellan hasselbuskarna och reviret i barrskogen, nötsamlandet för vinterns behov pågår för fullt. Dels är det under den tidiga våren när de knarrar kraftigt från grantopparna i reviret och för det tredje är det när ungarna är flygga runt midsommar.
Ut och leta nötkråkor så vi får reda på hur det egentligen står till med denna trevliga fågel.

Sibiriska nötkråkor
I höst verkar det vara en mindre invasion på gång av den smalnäbbade nötkråkan som är en ras av vår nötkråka. Den har andra vanor och söker sig till tallar av sibiriskt ursprung som har planterats här och var i våra trädgårdar. De är dessutom mycket oskygga. Nötkråkor i en trädgård som plundrar tallkottar är ganska säkert en sibirisk smalnäbbad nötkråka. Tänk efter om du vet var det finns sådana tallar och åk sedan dit och kolla.

Åke skrev

Falsterboresan 9 – 11 september

Det har gått några år sedan klubben var i Falsterbo. Nu var det dags igen och som vanligt numera var det en samordnad resa med Skövde Fågelklubb. Resan hade samlat fjorton deltagare vilket borde ha varit några fler!
Trots dåliga förutsättningar blev det en kanonresa. Lördag morgon bjöd på hällregn och därefter blåste det kraftigt från öster hela helgen. Det slutade emellertid att regna tämligen snart och inte långt därefter var det fint väder som stod sig hela helgen. Vinden har förstås ett aber och något sträck att tala om blev det inte. Men fåglarna fanns ju om än i mindre antal och på lördagen drog dessutom en större piplärka ut, men det var tyvärr  bara ett litet fåtal som hann med innan den var borta ut över Måkläppen.
Fåglarna fanns och reseresultatet 109 arter är klart godkänt. Rovfåglarna är ju den stora begivenheten i Falsterbo här års och även här sviktade antalen, men arterna fanns och deltagarna hade fullt upp med att bena ut hur man skiljer bivråkar från ormvråkar.
På söndagen inträffade så det som vi alla hoppas på, nämligen att någon stor och udda rovfågel skall visa upp sig över ljungen och mot alla odds fanns där plösligt en större skrikörn uppe i lufthavet. Oftast går det undan vid sådana tillfällen och man har bara en kort sund på sig att titta innan fågeln är förbi. Den granna örnen återkom emellertid flera gånger och alla fick hur mycket tid som helst på sig att lära sig hur skrikörnar ser ut.
Hög trivselfaktor är ett viktigt inslag på våra resor och alla bjöd verkligen på sig själva och svarade för att stämningen var hög. Vi återkommer gärna med en ny Falsterboresa nästa år!

tycker Åke