Resan till Hönö den 24
september.
Sex deltagare hade kommit samman när
den var dags för avfärd på lördag morgon.
Vinden kom från rätt håll men utan styrka. Trots uteblivna
förhållanden blev det ändå lite fåglar att titta på. Av äkta
havsfåglar blev det fyrtiotre havssulor och en tretåig mås.
Alkor av tre arter fanns att bese samt en del överträckande
lommar. Eftersom det var så få fåglar fanns det gott om tid
till att verkligen se hur dessa fåglar ser ut i sina
vinterdräkter för det är det som gäller vid den här tiden.
Skärpiplärkorna visade sig mycket fint och det fanns mycket
stora möjligheter för den som ville att en gång för alla
lära sig hur sådana ser ut.
På hemvägen besöktes Torsviken med en mängd bläsänder,
skedänder och stjärtänder samt även små och gråhakedoppingar.
Ytterligare en riktigt bra resa i raden av många tidigare.
Åke
Andhybrid
Vid Mössebergs djurpark fanns en konstig
andhybrid hela den gångna helgen. Min gissning, som
helt bygger på hur fågeln såg ut och betedde sej, är
att det är en korsning mellan brudand och bläsand.
Kroppen liknar mycket en ung bläsands, som framgår
av fotot, men huvudet liknar delvis brudandshonans
med sin ljusa haka och vita ögonring. Huvudet har en
svag grönaktig metallglans på hjässan –
som en brudandshane –
och man kan se en grönaktig
vingspegel. Stjärten är lång som en brudands.
Vanliga fågelböcker behandlar ju inte korsningar,
och det är ofta vanskligt att
bestämma vilka föräldrarna är bara på dräkten. Det
är inte alls säkert att en korsning liknar sina
föräldrar, utan de kan lika gärna se ut som en
tredje art.
Enligt standardverket inom området ankkorsningar,
boken "Hybrid Ducks", finns bara ett par uppgifter
om brudand x bläsandshybrider. De är dessutom
närmare hundra år gamla. Däremot finns ganska många
andra korsningar mellan brudand och andra änder
registrerade. Förmodligen har den här fågeln kläckts
i en fågelpark någonstans i norra Europa, och hamnat
vid Mössebergs djurpark nån gång nu i höst. Den har
inte varit där tidigare i sommar eller i augusti.
2005-09-27
Jonas Grahn
Titta efter nötkråkor!
För något halvår sedan ställdes frågan vart
nötkråkorna tagit vägen.
Få fåglar är så förknippade med västgötabergen som
just nötkråkan
eftersom hasselbuskarna är otaliga på sluttningarna
och just hasselnötter är
livsnödvändiga för nötkråkorna.
I en artikel i senaste numret av Svarthaken
beräknar Jonas Grahn att det fanns mellan sjuttiofem
och etthundrafemtio par nötkråkor i kommunen vid
nittiotalets mitt. Under de tio år som gått
förefaller det emellertid som om nötkråkorna
gått tillbaka kraftigt; det inte längre någon lättsedd fågel runt våra berg. Detta kan bero på
olika saker – en möjlighet är att hasseln har haft
några dåliga år och att läget kommer att förbättras
efterhand som hasselbuskarna åter dignar av nötter.
Observationerna är utomordentligt få, själv har jag
sett nötkråka två gånger i kommunen hittills under
2005, detta trots ett idogt letande. Sven Olof Green
har letat ännu mer idogt och han har inte lyckats
hitta någon enda nötkråka så här långt.
Det finns tre tillfällen under året när nötkråkorna
är lättare att se än annars och då gäller det att
passa på. Först och främst är det nu när trafiken är
tät mellan hasselbuskarna och reviret i barrskogen,
nötsamlandet för vinterns behov pågår för fullt.
Dels är det under den tidiga våren när de knarrar
kraftigt från grantopparna i reviret och för det
tredje är det när ungarna är flygga runt midsommar.
Ut och leta nötkråkor så vi får reda på hur det
egentligen står till med denna trevliga fågel.
Sibiriska nötkråkor
I höst verkar det vara en mindre invasion på
gång av den smalnäbbade nötkråkan som är en ras av
vår nötkråka. Den har andra vanor och söker sig
till tallar av sibiriskt ursprung som har planterats
här och var i våra trädgårdar.
De är dessutom mycket oskygga. Nötkråkor i en
trädgård som plundrar tallkottar är ganska säkert en
sibirisk smalnäbbad nötkråka. Tänk efter om du vet
var det finns
sådana tallar och åk sedan dit och kolla.
Åke skrev
Falsterboresan 9 – 11
september
Det har gått några år sedan klubben var
i Falsterbo. Nu var det dags igen och som vanligt numera var
det en samordnad resa med Skövde Fågelklubb. Resan hade
samlat fjorton deltagare vilket borde ha varit några fler!
Trots dåliga förutsättningar blev det en kanonresa. Lördag
morgon bjöd på hällregn och därefter blåste det kraftigt
från öster hela helgen. Det slutade emellertid att regna
tämligen snart och inte långt därefter var det fint väder
som stod sig hela helgen. Vinden har förstås ett aber och
något sträck att tala om blev det inte. Men fåglarna fanns
ju om än i mindre antal och på lördagen drog dessutom en
större piplärka ut, men det var tyvärr bara ett litet fåtal
som hann med innan den var borta ut över Måkläppen.
Fåglarna fanns och reseresultatet 109 arter är klart
godkänt. Rovfåglarna är ju den stora begivenheten i
Falsterbo här års och även här sviktade antalen, men arterna
fanns och deltagarna hade fullt upp med att bena ut hur man
skiljer bivråkar från ormvråkar.
På söndagen inträffade så det som vi alla hoppas på,
nämligen att någon stor och udda rovfågel skall visa upp sig
över ljungen och mot alla odds fanns där plösligt en större
skrikörn uppe i lufthavet. Oftast går det undan vid sådana
tillfällen och man har bara en kort sund på sig att titta
innan fågeln är förbi. Den granna örnen återkom emellertid
flera gånger och alla fick hur mycket tid som helst på sig
att lära sig hur skrikörnar ser ut.
Hög trivselfaktor är ett viktigt inslag på våra resor och
alla bjöd verkligen på sig själva och svarade för att
stämningen var hög. Vi återkommer gärna med en ny
Falsterboresa nästa år!
tycker Åke
Bilden (som Kent-Ove Hvass tagit) visar den större skrikörnen tillsammans med –
ja, vad då? Det får bli din uppgift att jobba på.