SKÅDARTIPS FEBRUARI/MARS 2005

 
Tranor
 


Läs här >>


Varför dansar tranorna?



Läs här >>
 


Äntligen vår!
 

Den första tranan upptäcktes på söndagsmorgonen 20/3 vid Vadboden, Bjurum.
Antalet tranor ökar nu stadigt varje dag och på plats onsdag 30/3 fanns 7050 st.



Den första bruna kärrhöken dök upp vid Hornborgasjön på långfredagen
och en storspov observerades samma dag.
På Påskaftonen sågs även den första stenskvättan.

Av de mer rara arterna upptäcktes både amerikansk bläsand och amerikansk kricka
på Påskaftonen, båda vid Vadboden/Trandansen, Bjurum.




Luften är fylld av underbara läten: sånglärkornas drill, tofsvipornas "kvidanden", stararnas knirkande och gnisslande från trädtopparna och bofinkarnas sång.
Ut och njut!
 


Fjälluggla på Falbygden?

Under den senaste tiden har flera observationer gjorts som tyder på att en fjälluggla finns på Falbygden. Först handlade det om området runt Gudhem, sedan kom rapporter från Brismene. De senaste och de bästa är från onsdag och torsdag den gångna veckan och handlar om Ållebergsplatån. Den hittills obekräftade ugglan stöttes upp i den glesa enbuskmarken söder om rampen på den västra sidan. Eftersök på fredagen resulterade inte i någonting vilket kan bero på det dåliga vädret. Det är den goda rapportören allmänheten som varit framme men den beskrivning som givits stämmer faktiskt perfekt på en fjälluggla. Ut och leta!

/Åke


Jordugglor
(se notis nedan)


 
Även under den gångna veckan har jordugglorna varit igång och setts de flesta kvällarna. Det verkar emellertid som om de rör sig över ett större område än tidigare varför det kan löna sig att åka omkring lite för att kunna spana över ett större område.

Åke
2005-03-12

(Mari tog skymningsbilden med flygande jorduggla)


Skådartips
2005-03-04
  
 
 
Att åka till Mönarp är ett klokt drag i den kommande helgen.
Där finns för närvarande tre jordugglor som är synnerligen lättsedda.
Man ställer sig vid kullarna mellan Slutarp och Mönarp och tittar ut över fälten så bör det inte dröja länge förrän den första dyker upp. Så har det i varje fall varit de senaste dagarna. Bästa tiden verkar vara mot sena eftermiddagen, efter klockan tre.
Som alltid när fågelintresserade samlas upptäcks fler trevliga fåglar. Således har två kungsörnar setts både onsdag och torsdag och när vi stod där på torsdagsefter-middagen drog en berglärka över. Dessutom finns minst en fjällvråk och ett par tornfalkar. Varfågel är en annan art som man kan få syn på.
Även på fredagen kunde man se alla tre jaga fint över fälten. Dock var det ingen riktig rörelse förrän efter klockan halv fem på eftermiddagen. En kungsörn var också synlig sent på dagen.
  
Med lite tur kan man få se jordugglornas fenomenala jaktteknik. Från långsam flykt över fälten på någon meters höjd slår de rakt ner i snön och börjar gräva frenetiskt tills de får tag på sorken. Jag ser ingen annan förklaring än de kan höra sorkarna under snön från sin position uppe i luften. Tala om att ha god hörsel.
 


Foto: Arne Johansson, Alingsås
 


Foto: Arne Johansson, Alingsås
 

Åke


 Det är tystnad i skogen

Mars månads skådartips handlar om fåglarna i våra barrskogar och i synnerhet mesarna. Detta är särskilt passande eftersom flera fågelintresserade skogsvandrare har ring och uttryckt stor oro över att det har blivit så långt mellan fåglarna i skogen. En av dem som ringde tyckte rentav att det inte är lönt att ta med kikaren ut – det finns i alla fall inget att titta på.


Svartmes
Foto: Jan Johansson


Vi är i själva verket ganska många som konstaterat att det blir allt längre mellan fåglarna i våra skogar. Särskilt illa verkar det vara beställt med skogsmesarna och det var länge sedan man kunde räkna med att ett eller annat meståg drar förbi när man vandrar på skogsvägarna.
Den allt större tystnaden i skogarna gäller för övrigt även vårens övriga sångfåglar – det blir allt längre mellan taltrastarna och rödhakarna. Det är emellertid mesarna som inger mest oro, finns det något skönare än att ge sig ut i skogen en marsdag med lite dagsmeja och höra talltitorna sjunga från något bryn ackompanjerad av en trummande spillkråka i fjärran. Så är det sorgligt nog inte längre.
Mina och andras iakttagelser och farhågor styrks av data från Svensk Fågeltaxering. Om man läser i Fågelåret 2002 får man reda på att svartmes minskat med 62% över en tioårsperiod, talltita med 54 % och entita med 47%. (Boken Fågelåret ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening). Åren därefter är läget fortsatt dåligt även om det inte har förvärrats ytterligare. Det påpekas i artikeln att orsakssammanhangen är dåligt kända och behöver undersökas i grunden, vi vet emellertid att barrskogarna har förändrats oerhört över några årtionden och gått från mångfald till monokultur. Olikåldriga skogar med flera trädslag blir allt ovanligare och man slutavverkar numera inte sällan skogsbestånd ner till sextio års ålder.
Mars månads skådartips blir således att ge sig ut i skogarna och lyssna efter de första sångrösterna. Mesar och hackspettar är igång  tidigt på året och sjunger redan nu när vädret är passande. Längre fram när rösterna blir fler är det inte lika lätt att lägga märke till de späda tonerna från talltitor och svartmesar så därför är fina marsdagar med mjuk luft rätt tid att njuta av dessa skogens åretruntarter.
Kommentera gärna denna notis med egna erfarenheter eller dina åsikter i frågan genom att maila in till hemsidan.

Åke skrev