Skåneresan i maj 2008

Efter ett par års uppehåll var det åter dags att åka till östra Skåne med våra föreningar. Resan hade lockat sexton deltagare vilket innebar att båda minibussarna var fyllda till sista plats. Konceptet är använt flera gånger vid det här laget och det finns inte några sysselsättningsproblem eftersom de goda fågellokalerna är fler än de vi har tid att besöka. Vi började vid Drakamöllan som är ett naturreservat nära Ravlunda skjutfält. Sommargylling tänkte vi oss och sommargylling blev det. Minst tre hörde och såg vi och ingen kunde förneka att detta var bästa möjliga start på resan. Drakamöllan är ett härligt ställe som är lite anonymt på utsidan men fullkomligt lysande när man väl kommer dit. Fler arter, som tillexempel rödstjärt och skogsduva och många sångare därtill, bidrog till glädjen. Efter Drakamöllan begav vi oss till Ravlunda skjutfält där den eftertraktade fältpiplärkan hittades redan vid parkeringen till den norra delen av fältet. Vår guide för morgonen, Anette Strand, ringde om en lövgroda öppet och synligt i en buske längre upp som alla ditrusande också fick se. Den första för undertecknad på tjugofem år! Bara den som lagt timmar och dagar för att få syn på den vet hur svårt det är. Vi var ganska långt söderut och tog beslutet att åka ner till sydkusten för att titta på kornsparvarna alltmedan gladorna passerade förbi utanför bilfönstret. När vi gottade oss åt kornsparvarna passerade en kustlabb åt öster över kullarna mot havet. Eftersom några ville gå upp till Ale Stenar blev det fikapaus i Kåseberga. I fågelväg blev det ett par kraftiga flockar med prutgäss och vitkindade gäss samt en skräntärna.
Resten av dagen skulle användas till Kristianstad vattenrike där vi startade vid Egeside träsk för att fortsätta till Äspet i Åhus. En fin lokal med många änder och vadare som kärrsnäppor, mosnäppor och ruvande skärfläckor. På havssidan drog småtärnor och kentska tärnor förbi. Nästa uppehåll blev Herkules dammar där flera pungmesar, några skäggmesar och resans enda havsörn sågs. Skräntärna och lärkfalk hör till och så blev det även denna gång. En stork gick och sökte föda i vasskanten. Sista anhalten för dagen blev Håslövs ängar. Klockan hade blivit sen eftermiddag så vi gick inte hela vägen runt. Det behövdes inte heller för svarttärnorna hängde över sin vät flankerade av några rödspovar medan rödbenor och enkelbeckasiner meddelade sin talrika närvaro. Utmed vägen växte höskallra i täta bestånd. Höskallra har med tiden blivit en raritet av stora mått. Därefter var det dags för mat och vila efter en härlig dag med massor med fåglar.
Dag två startade mot Fyledalen på Österlen. Vid Skogshejdan var det meningen att vi skulle höra på klockgrodorna med det blev tji. Troligen var det för kallt i luften. De närmaste timmarna tillbringades i Fyledalen som inte bjöd på något speciellt denna gång utöver de många gladorna. Vi hittade dock soligt lä uppe vid Lyckås vilket var skönt eftersom många småhuttrade i den iskalla vinden.
Besök nummer två vid klockgrodorna var lika nedslående som det första varför det blev Vombs ängar med vita storkar och många spovar på ängarna innan vi åkte över backarna till Krankesjön. Svår motvind gjorde inte detta besök lika leende som vanligt men rördrom, lärkfalk och fler storkar hann vi med innan det skramlade till i larmtelefonerna. En svart stork vid Fulltofta, som ligger vid Ringsjöns östra sida, tände en lockelse hos deltagarna och eftersom det var tufft i den hårda vinden vid Krankesjön åkte vi dit. Någon svartstork blev det inte men däremot upptäckte vi en fin fågellokal där inte ens undertecknad hade varit tidigare.

Resan inbringade 130 arter!

Fler tretåspettar på Falbygden

För en tid sedan efterlyste jag tretåiga hackspettar och spår efter dem, eftersom det är ovanligt gott om dem i södra Sverige efter de senaste årens stormar. Några fynd har så vitt jag vet inte rapporterats från Falköpings kommun, men under ett par egna utflykter de sista veckorna har det visat sej att det funnits gott om tretåspettar även här på Falbygden i vinter. Jag har hittat rikligt med hackmärken på många träd på flera platser, och bland annat i Vilske-Kleva har tretåspettar har tydligen varit stationära under längre tid. Även Sjötorpasjön har för övrigt haft sitt första besök av arten på 40 år!
Om man vill se en tretåspett så har man fortfarande nån vecka på sej innan de tystnar. De trummar som andra spettar mest tidig morron, en kraftig, medellång trumvirvel som är lätt att skilja från större hackspettens korta nysning till trumning men snarlik honor av spillkråka. För en säker bestämning på Falbygden bör man även se den! Chanserna är förmodligen hyfsade i vilket större område med äldre granskog som helst.
Hackspåren på träden är ändå det effektivaste sättet att hitta dem. De senaste tre åren har jag bara sett en enda livs levande tretåspett inom gränsen för Falköpings kommun, men däremot hackmärken på minst sex sju platser.
Liksom tidigare tar jag tar emot alla rapporter om hackmärken eller sedda tretåspettar.

Jonas Grahn
jynx@algonet.se

Läs Jonas tidigare notiser om tretåig hackspett här >> och här >>

Fågelfronten
Det blev ingen avstämning av kommunlistan den sista mars som utlovat, det får bli en nu i stället och den skrivs på själva Valborgsmässoafton.
Kommunlistan slutar på 180 arter till och med sista april. Förra året var siffran för samma dag 179 arter. Listan visar att många av de så kallade första maj arterna har kommit; svalorna, buskskvätta, lövsångare, rödstjärt och många andra. De nordflyttande vadarna finns också med såsom svartsnäppa , grönbena och brushane. Den senast noterade arten på listan är mosnäppa.
Skådarlistan toppas av Albin Torsson som fått ihop 152 arter, därefter kommer Christopher Magnusson med 148, Jörgen Fritzon med 147, Anita Ljungström med 146, Sven Olof Green 145 och, Ingemar Nilsson med 143 och där har vi de sex som toppar.
Vi ligger som vanligt på tredje plats i Västra Götaland men endast två arter efter Vänersborg så med lite flyt kan vi kanske nå andra platsen åtminstone för stunden. Göteborg är värst med 185 arter.

/Åke