|
NOTISER JUNI 2013 |
| Tornfalksläget! Ringmärkningen av tornfalkkullarna
pågår för fullt men med minst tio dagars försening jämfört med normalår. Vi
tror att den sena våren har satt sina spår i form av sen start. Kullarna ser
bra ut - inga större förluster ännu. Detta är en kraftig skillnad mot förra
året då det inte ville sig ordentligt någon gång.
På besök hos Hercules. Skåneresan i maj. Det var med viss bävan som vi nio skaraborgsskådare, fem från Skövde och fyra från Falbygden gav oss iväg mot Skåne frdagen den 24:e maj. Väderprognoserna hade inte varit nådiga. Speciellt under lördagen verkade det bli heldagsregn. Men än en gång hade de fel, vädergubbarna. Det var kanske lite kyligt och ganska blåsigt men uppehåll hela dagen. Vi bodde denna gången i Cigarrkungens Hus i Åhus, centralt och bra. Vi började på lördagen som traditionen kräver vid Drakamöllan för att testa sommargyllingen. Dock blev det ingen gylling, kanske var det lite för kyligt och blåsigt. Vi fick nöja oss med spelande skogsduvor och sjungande rödstjärtar. Vi hoppades sedan på gyllingar vid Ravlunda skjutfält, det brukar ju vara säkert. Det kanske det hade varit även i år om inte fältet hade varit stängt. Försvaret har alltså råd att ägna sig åt övningar på en helg. Märkligt. Färden ställdes då till Fyledalen och den så kallade ”Plattan” där vi fikade och tittade på glador och lärkfalkar. En damm i Skogshejdan är en känd lokal för klockgrodor vars säregna klockringning vi hoppades att få höra. Dock hördes inget av de fjärran klockorna, kanske finns de inte kvar på lokalen. Vid Lyckås med utsikt över Fyledalen stannade vi sedan en bra stund. Här står man ganska högt och öppet och blåsten var verkligen irriterande. Ständigt var ett antal glador i luften tillsamman med någon lärkfalk, bivråk och brun kärrhök. Mot slutet när vi nästan var på gång att bryta upp så dök dom upp, kungsörnarna. Dalen är ju deras häckningsrevir och två gamla fåglar låg länge och skruvade över oss. Sedan var det dags för en annan skånecelebritet, kornsparven. Hammar i närheten av Kåseberga är dess sista häckningsplats i landet och efter lite om och men så fick vi se en på en elledning en bit bort. Vi hörde den inte men vi såg i tuben att den sjöng. Från Hammar såg vi stora flockar med vitkindade gäss som drog förbi mot Kåseberga. Därför beslutade vi att göra detsamma. Vid Kåseberga intogs en och annan korv och vi besåg stora flockar med vitkindade som drog förbi. Några prutgäss hade också slunkit med i mängden. Nu ställdes färden norrut igen och närmare bestämt mot Hercules tegelbruksdammar. När vi kom fram till parkeringen fick vi se den första vita storken och sedan hade vi ett par storkar runt oss hela tiden. Mellan dammar går en liten järnvägsvall från vilken man har fin överblick över dammarna. På denna mötte vi några fiskare av orientaliskt ursprung utrustade med både vattenpipa och rökelsekar, antagligen för att med dessa attribut bättra på fiskelyckan. Några sådana metoder behövde vi inte ta till. Turen var med oss ändå. Vid dammarna kan man se och höra svarttärnor på mycket nära håll. Det hör liksom till. Denna gången hade vi också turen att få se en fiskande skräntärna. Att få se denna gigant bland tärnor fiska på så nära håll är verkligen värdigt Herkules. Alltmedan rördrommen tutar i vassarna och trastsångaren skorrar i en annan rugge. Hercules är ju också känt för sina pungmesar och naturligtvis fick vi se denna härliga ”mes” även denna gång, dock inte i buskarna utmed cykelvägen som de tidigare åren utan denna gång i ett mindre träd ute i dammområdet. Något bo kunde vi inte se, det är kanske meningen att vi inte ska se det men pungmesen kunde både ses och höras mycket fint. Omkring dammarna hade vi också flera lärkfalkar som ägnade sig åt att jaga sländor. Innan vi begav oss tillbaka till Åhus gjorde vi en snabb tur till Rinkeby skjutfält för att där försöka hitta några fältpiplärkor. Efter lite letande fick några av oss en kortare obs på en ”fältpip” som mobbades rejält av en stenskvätta. Den försvann in i en rishög och var sedan omöjlig att återfinna. Tillbaka i Åhus intog vi en middag på ett av ortens näringsställen och sålunda stärkta begav vi oss ner till Äspet. Vi hade kunskap om att det utmed vägen ditned hörts både mindre flugsnappare och brandkronad kungsfågel. Platsen för den mindre flugen skulle vara utmärkt med en colamugg från McDonalds och mycket riktigt. Där datt den och sjöng för det vilda, visserligen ingen utfärgad men ändock. Det skulle finnas flera brandkronade utmed vägen och ett par av deltagarna lyckades med hjälp av en mobil att få en att svara några gånger. Sedan var det dock tyst. Ute på Äspet fanns det en rostand att bese tillsammans med skärfläckor, kentska tärnor och några småtärnor. Nästa morgon gjorde vi ett nytt försök med gyllingarna vid Drakamöllan. Resultatet var lika nedslående som dagen innan. Lika nedslående var letandet efter gulhämpling vid Furuboda. Ravlunda skjutfält var stängt även nu men det skulle kunna gå att komma in till fots från Haväng. Väl framkomna så öppnade sig himlens portar varför vi beslutade att dra hemåt via Vomb och hallandskusten. Vid Vombs ängar sågs en jorduggla, lite ovanligt i Skåne på sommaren. Vid Påarp söder om Halmstad fanns enligt ”Svalan” en amerikansk sjöorre vilket föranledde ett besök. Ganska nära stranden låg en stor flock med sjöorrar och vi kunde rätt snart hitta deras amerikanska släkting. Vid Getterön skulle också finnas en svarthuvad mås, ruvande på en ö utanför ett av gömslena. Ganska snart hittade vi även den magnifikt placerad bland alla skrattmåsarna. På vägen ut till gömslet skymtade vi någon skäggmes i vassen. Vi kunde sedan också lägga till ett par rödspovar till artlistan. Detta blev ju en fin avslutning på resan, en avslutning som kanske inte blivit av om det inte regnat vid Ravlunda. Som vanligt vill vi deltagare från Falbygdens Fågelklubb tacka våra vänner i Skövde för en trevlig samvaro under resan. Skrev gjorde Lennart Friggeråker För artlista, klicka
HÄR >>
Nattens Fåglar! Tornfalkarna är på G.
Kontrollen av våra
tornfalkholkar pågår för fullt och så här långt har vi tittat i ungefär
etthundra holkar. Det ligger nära till hands är jämföra mellan åren, i
synnerhet som förra året var riktigt egendomligt på många sätt. Bilden visar en
ringmärkt tornfalkhona i en holk vid Hornborgasjön.
//Åke Abrahamsson 2013-06-01 |
